5 intressanta saker i Höga Kusten

Foto: Carolina Hillerdal

Landhöjningen är det som är unikt för just världsarvet Höga Kusten. UNESCO tog med just denna plats på sin världsarvslista i slutet av år 2000. Listans syfte är att informera och skydda världsunika natur- och kulturvärden, för att kommande generationer ska ha tillgång till dem. Det finns tio världsarv till i Sverige, och totalt 690 i världen.
Landhöjningen är ett resultat av den senaste istiden då den tjockaste och därmed det tyngsta isen låg över just Höga Kusten, när isen smälte började också landmassan att resa sig ur havet. Detta sker idag med en takt av ca 8 millimeter per år, totalt har den stigit med 286 meter.

Klapperstensfält

Klapperfälten bildades när landmassan höjde sig ur och havets bränningar nötte på strändernas sten och jord, i branta partier sköljdes allt bort. Grus och småsten spolades ner i havet medans större stenar och bumlingar låg kvar. Dessa stenar rullade emot varandra och blev mer eller mindre runda. På Högklinten ligger världens högst belägna klapperstensfält på 260 m över havet, det finns även platser där klapperbildningen fortfarande pågår. Dessa fält kallas i folkmun för djävulsåkrar. I dessa fält finns många olika sorters sten arter som har forslats med inlands isen.

Kalottberg Foto: Carolina Hillerdal

Kalottberg finns det gott om i Höga Kusten, de låg över den högsta kustlinjen och består högst upp av morän. Det som låg under havsytan innan landhöjningen har renspolats från morän och där växer inget men längst upp på dessa kalottberg frodas växtlivet. Detta är en av sakerna som är så typiskt med Höga Kusten, gränsen mellan områden över och under högsta kustlinjen är så tydliga.

Jättepraktbagge (hona)

Jättepraktbaggen troddes vara utdöd i Sverige, tills man gjorde en inventering i Skuleskogen. Att man hittade denna sällsynta bagge ledde till fler inventeringar och jättepraktbaggen har nu fått ett åtgärdsprogram för att kunna bevaras. Den trivs i gles tallskog och i skadade eller döda träd, en annan förutsättning för att den ska trivas är att det är varmt. Dessa krav finns på sydsluttningar i Skuleskogen. Den blir ca 3 cm lång.

Sileshår

Sileshår är en köttätande växt som trivs på myrar. De växer t.ex på myrar i Skuleskogens Nationalpark. Körtelhåren avsöndrar ett segt genomskinligt slem, i vilket insekter fastnar. Då en insekt fastnat i slemmet böjer sig körtelhåren mot djuret och bladskivan rullar sig kring bytet. Vätskan som frigörs från körtelhåren innehåller enzymer som löser upp proteinerna i insektens kropp och de näringsämnen som frigörs kan sedan tas upp av växten.

Svar på frågor angående veckans film Snöbivack.

1. De poängterar att dörren ska vara i jämnhöjd med cold sink (där man står i bivacken) och att den måste vara lägre än britsarna/sovhyllan. Annars behålls inte värmen mot toppen av bivacken, detta kan vara skillnad på liv och död. Det ska vara släta ytor inne i bivackens tak annars bildas kondens som gör livet surt inne i skyddet. Det ska vara välvda tak för stabilitet, man vill ju inte att taket ska falla ner på en under skyddsvistelsen.

2. Risken som poängteras är att om man inte håller lufthålet fritt under vistelsen så kan det leda till syrebrist och därför bör man använda ett levande ljus för att kunna få en förvarning om att syre nivån håller på att sjunka.

3. Man bör tänka på: Identifiera lavinrisk, sondera snödjup så att det är minst två meter djupt, bygga högt i sluttning (slipper man skotta snön två gånger)och att alltid ha med sig spade och/eller såg på fjället.

4. Filmen missar något som eleven som skrivit arbetet tar upp och det är att se till att ha släta ytor inne i bivacken, så man slipper kondens under vistelsen (stannar man länge så måste man skrapa bort isen som bildas i taket av utandningsluft och svett). Skrivaren har en bestämd uppfattning (som jag nog håller med om) att man ska se till att ha det så bekvämt som möjligt. Annars tycker jag att de båda stämmer överens ganska så bra.

Uppgift Saknad

Vi har fått i uppgift att leta rätt på två stycken sidor om folk som har försvunnit på ett eller annat sätt.

Här är en lite annorlunda historia om en saknad soldat som kanske kan väcka lite andra tankar runt att vara saknad:
http://news.bbc.co.uk/2/hi/asia-pacific/4916294.stm

En mer typisk saknad historia i vårt avlånga land:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/saknad-kajakpaddlare-valbehallen-1.946142

Praktik forts.

Jaha då var de andra tillbaka från två regniga dygn i Nätra Fjällskog och jag har fått sitta hemma sjuk. Känns riktigt trist att inte kunna fullfölja sin praktik och få leda gruppen i mörker orientering och annat skoj. Hade hellre kommit hem som mina klasskompisar precis nyss, likt genomsura katter och veta att man lever än ha suttit på sitt rum och tittat ut. Ska prata med Niclaz om vad de har gjort när de var ute så kanske det kommer mer om vad jag har missat.

Praktik

Då har vi haft praktik en vecka. Hampnäs Folkhögskola blev det för min del, skolan jag pluggar på som ligger vackert beläget vid Veckefjärden strax utanför Örnsköldsvik. Hampnäs Folkhögskola har Landstinget Västernorrland som huvudman.
Skolan har som mål att ge ett demokratiskt och humanistiskt utbildningsklimat. Det är viktigt att människan betyder mycket på en skola som Hampnäs och att alla får göra sig hörda. Hamnade på denna praktikplats mest för att jag glömde bort att skaffa en i tid. Så min lärare utsåg min uppgift åt mig, men det funkade alldeles utmärkt. Jag fick i uppgift att reka ett naturområde syd syd-väst om Ö-vik för att ta med min klass dit ut vecka 47 där jag ska få prova på att leda och guida en grupp.
Jag har fått ta kontakt med markägare och ansvariga för Nätra Gif för att få tillåtelse och information om vad som får och inte får göras, lämpliga spår, övernattnings platser m.m. Har även förberett och sammanställt information för de jag ska ta med mig ut dit.
De tre första dagarna gick åt att ringa runt till olika personer samt att sammanställa information. Har även pratat med min handledare (och lärare) Niclaz om olika möjligheter. De två sista dagarna gick åt att reka området med god hjälp av Lisa från Hälsa och Friskvårdslinjen på Hampnäs som bl a har fått lära sig lite mer om orientering. Tackar för sällskapet Lisa :)

Eftersom vi inte har varit ute ännu så kan jag inte ge en full summering och utvärdering av min praktik som har varit mycket givande. Fortsättning följer...

Fem Nya Kunskaper (Fäbod Visiten)

För två veckor sedan tog Jenny, vår Djur & Kultur lärare med oss ut i skogen. Tre dagar uppe vid Frättsjön skulle spenderas åt att hålla redovisningar inom ett område som vi själva fick välja (något inom djur och natur), Lena höll en redovising om rovdjur, Linnèa höll i bärkunskap, John om lite växter (finns några att välja på...), Ola visade knopar, Henrik höll en mycket lärorik redovisning om fiske (hann bara skrapa lite på ytan iof), Mari och jag gjorde en kokgrop där vi lagade mandelpotatis och enris kryddad lax. Maria hade tyvärr blivit sjuk så hennes redovisning gick vi miste om.
På väg till Frättsjön så visade Jenny oss nytagna bilder på en björn som strukit runt i närheten av där vi skulle sova. På plats visade hon oss en ganska ny björnspillning som enbart bestod av lingon och blåbär. De chockar kroppen med mängder av socker innan de söker ett lämpligt ide. Dagen efter visade Jenny oss ett ide som troligtvis har bebotts av en hona för mindre än ett år sedan.
Men den uppgift vi fick på plats är det som redovisas i detta inlägg, nämligen fem nya kunskaper från turen.



Björnmossa (Polytrichum commune) är en strovuxen mossa, där plantorna kan bli upp till 50 cm långa. Den är typisk för svagt fuktiga barrskogar eller sumpskogar i hela norden där arten kan täcka flera kvadratmeter stora ytor. Björnmossa har global spridning. Namnet anses komma ifrån komma av att björnen bäddar sitt ide med mossjok med bl a denna art.


Revlummer (Lycopodium Annotinum) är en vintergrön lummerväxt med långa, krypande revor som kan bli runt 1,5 meter i längd med oftast uppstigande grenar. Bladen är rent gröna, barrlika och utspärrade. Revlummer säljs ofta som juldekoration, men de växer mycket långsamt och man bör därför avstå från att plocka och köpa lummer även i de län där de inte är fridlysta. Ses här tillsammans med bl a Björnmossa.


Fingerflikad Sköldlav, Trevarlav (Peltigera Polydactyla) är en tämligen tunn, storbladig lav. Är väldig lik Glänsande Sköldlav, dessa kan skiljas enbart när Trevarlaven bär fruktkoppar. Den växer på marken bland mossa på klippor och vid foten av trädstammar. Den är tämligen vanlig i hela Norden.


Denna lav är jag osäker på men jag tror det är en Koppärrig Sköldlav (Peltigera Leucophlebia)


Skägglav, men vilken sort är jag osäker på. Lavar utvecklas rikligast utvecklad i områden med hög luftfuktighet, t ex i gamla granskogar på fuktig mark i vindskyddat läge. Det krävs många år innan en rik lava formas. Ola hävdar bestämt att han har lyckats odla mustasch i gammal Brittisk stil, med föga övertygande resultat ;)

En Rovfluga av arten Lasiopogon cinctus, den saknar svenskt namn. Men vet inte med säkerhet.


Om du som läsare vet med dig att någon av dessa förklaringarna till fotona är felaktiga vänligen lämna en kommentar så att jag kan korrigera informationen.

Allemansrätten

Uppgift: Allemansrätten

Uppgift:
Beskriv i ett inlägg på din blogg hur du tror att allemansrätten påverkar och möjliggör det friluftsliv du har utövat och det du nu bedriver. Redogör också kort för vad som gäller för det aktiviteter vi gjort utifrån allemansrätten.


Naturvårdsverkets slogan säger egentligen allt:
Inte störa - Inte förstöra.

Allemansrätten är inte bara en unik möjlighet att röra sig fritt i naturen utan både ett privilegium och ett ansvar mot naturen och dess invånare. Givetvis ska även dina medmänniskor bemötas med respekt.
Utifrån det vi naturguider hittills har gjort (paddlat kajak, seglat och ambulerat lite grann) och det friluftsliv jag har ägnat mig åt innan denna utbildning (vilket till mestadels består av korta och långa vandringar med sköldpaddeskalet på ryggen) så är det enda jag kan säga:
- Jag är mycket tacksam att vi har allemansrätten!
Hade vi inte haft den så hade ju inte möjligheten att bedriva ett sånt varierat, givande och fritt friluftsliv varit fullt lika möjlig.

Första och andra veckan var vi ute och seglade. Några regler som gäller då som även gäller i land, att t.ex kunna vistas på någon annans mark utan lov, inte vara för nära häckande fåglar; här är det även förbjudet att landstiga. Hänger fåglarna högt över boet så är du för nära. I de flesta naturreservat är det t.ex förbjudet att elda vare sig de ligger på en ö eller på fastlandet, i dessa reservat kan det även vara förbjudet att tälta. Givetvis lämnar man tältplatser och campingar rena, finns det inga soptunnor så tar man med sig sitt skräp. Är soptunnorna fulla så tar man med sig sitt skräp annars dras djuren till sopor som ligger utanför soptunnan. Man ska inte bära eller släpa kajak/kanot över tomt eller åkrar om man måste ta sig mellan vattendrag.
Man kan stanna på ett och samma ställe över en natt men sen bör man dra vidare, men är det så att väder och vind inte riktigt tillåter säker färd så är det ok att stanna kvar.
Allemansrätten handlar mest om helt och vanligt bondförnuft.

Så om du bara sitter och spejar ut över horisonten, klättrar upp för en bergsvägg, paddlar kajak/seglar eller bara tar en liten promenad så använder du dig av allemansrätten.