5 intressanta saker i Höga Kusten

Foto: Carolina Hillerdal

Landhöjningen är det som är unikt för just världsarvet Höga Kusten. UNESCO tog med just denna plats på sin världsarvslista i slutet av år 2000. Listans syfte är att informera och skydda världsunika natur- och kulturvärden, för att kommande generationer ska ha tillgång till dem. Det finns tio världsarv till i Sverige, och totalt 690 i världen.
Landhöjningen är ett resultat av den senaste istiden då den tjockaste och därmed det tyngsta isen låg över just Höga Kusten, när isen smälte började också landmassan att resa sig ur havet. Detta sker idag med en takt av ca 8 millimeter per år, totalt har den stigit med 286 meter.

Klapperstensfält

Klapperfälten bildades när landmassan höjde sig ur och havets bränningar nötte på strändernas sten och jord, i branta partier sköljdes allt bort. Grus och småsten spolades ner i havet medans större stenar och bumlingar låg kvar. Dessa stenar rullade emot varandra och blev mer eller mindre runda. På Högklinten ligger världens högst belägna klapperstensfält på 260 m över havet, det finns även platser där klapperbildningen fortfarande pågår. Dessa fält kallas i folkmun för djävulsåkrar. I dessa fält finns många olika sorters sten arter som har forslats med inlands isen.

Kalottberg Foto: Carolina Hillerdal

Kalottberg finns det gott om i Höga Kusten, de låg över den högsta kustlinjen och består högst upp av morän. Det som låg under havsytan innan landhöjningen har renspolats från morän och där växer inget men längst upp på dessa kalottberg frodas växtlivet. Detta är en av sakerna som är så typiskt med Höga Kusten, gränsen mellan områden över och under högsta kustlinjen är så tydliga.

Jättepraktbagge (hona)

Jättepraktbaggen troddes vara utdöd i Sverige, tills man gjorde en inventering i Skuleskogen. Att man hittade denna sällsynta bagge ledde till fler inventeringar och jättepraktbaggen har nu fått ett åtgärdsprogram för att kunna bevaras. Den trivs i gles tallskog och i skadade eller döda träd, en annan förutsättning för att den ska trivas är att det är varmt. Dessa krav finns på sydsluttningar i Skuleskogen. Den blir ca 3 cm lång.

Sileshår

Sileshår är en köttätande växt som trivs på myrar. De växer t.ex på myrar i Skuleskogens Nationalpark. Körtelhåren avsöndrar ett segt genomskinligt slem, i vilket insekter fastnar. Då en insekt fastnat i slemmet böjer sig körtelhåren mot djuret och bladskivan rullar sig kring bytet. Vätskan som frigörs från körtelhåren innehåller enzymer som löser upp proteinerna i insektens kropp och de näringsämnen som frigörs kan sedan tas upp av växten.